Iless’s Weblog

Mamma frågade för övrigt om du och jag var osams idag och jag ljög och sa att vi inte var det, att allt var som vanligt. Och jag har faktiskt inte berättat för någon om hur det ligger till, jag orkar inte prata om det. Varför vet jag inte riktigt, men jag vill ha det för mig själv, tänka för mig själv och förhålla mig till det innan jag säger något. Och eftersom det inte finns så mycket att förhålla sig till riktigt, så låter jag det vara. Jag vill slippa förklara.
Däremot är jag mindre fäst vid själva titeln ”flickvän” än vad jag trodde. Du pratade ibland om tjejer som fäster stor vikt vid att vara någons flickvän och jag funderade på ifall jag var en av dem. Men det känns bara oviktigt att jag plötsligt inte är en av alla de som har någon att kalla för ”min pojkvän”. Det jag tänker på är att det känns ledsamt och fel att du inte är den personen längre.