… eventually it will break your heart.

april 8, 2008 at 1:29 e m (Uncategorized)

Idag är det precis likadant väder som för ungefär ett år sedan, när vi gick till ungdomsmottagningen tillsammans för att skaffa p-piller till mig. Piller som ironiskt nog gjorde mig väldigt nedstämd, men det hör inte hit…
Solen lyser på precis samma blekgula sätt, doften i luften är likadan som den dagen. Men för ett år sen skrattade vi tillsammans, gick en promenad genom skogen och kände något nytt växa mellan oss. Det var första gången du var hemma hos mig och också första gången du kallade mig för din flickvän… Det gör mig ledsen att tänka på det. På att allting alltid har ett slut. Att du kanske inte vill vara med mig längre.

En annan känsla gjorde sig påmind i vårvädret, en känsla som legat bortglömd en lång tid. Känslan av att fokus helt och hållet ligger på mig, att det bara handlar om mig nu. Och det är en skön känsla, men otroligt skrämmande på samma gång. Och tanken på att du känner likadant ilar förbi ibland, men jag försöker att slå bort den. För jag tror att du saknat den känslan mer än vad jag har och jag tror att du vill fortsätta att ha fokus på dig själv. Och när jag själv inte ens är säker på att det längre går att vara tillsammans utan att våra fokus flyter ihop, suddas ut i kanterna mer och mer… så kan jag inte tänka mig att du sätter någon större tilltro till det heller. Mina chanser blir bara mindre och mindre.

Igår när jag satt för mig själv framför datorn och deppade så fick jag ett sms, vilket händer ganska sällan. Instinktivt hoppades jag på att det var från dig, att du skulle bryta den här tystnaden som tär livet ur mig och säga att du var beredd att prata, att också du tänkt färdigt. Men det var inte från dig, såklart. Däremot och förvånande nog var det från en gammal barndomskompis som jag träffade på en fest för längesen… Vi pratade gamla minnen och utbytte nummer då, men hördes inte av. Nu är jag plötsligt bjuden till hennes födelsedagsfest och det kunde inte ha kommit mer lägligt. Oavsett hur det blir om två veckor så behöver jag komma ut och träffa människor. Oavsett vad behöver jag börja bygga på min självständighet igen.

Kommentera